Kungsbackaåns längd är cirka 20 km. Från dess nedre Källsjö V. Ingsjön till utloppet längst in i Kungsbackafjorden är fallhöjden 57 m. Ån rinner i huvudsak fram i ett jordbrukslandskap samt genom tätorterna Lindome och Kungsbacka.

Ån rinner mestadels långsamt. Vid Ålgårdsbacka ner mot Hällesåker, vid Lindome centrum och vid Alafors finns dock större områden med hårdare strömmande vatten. Under medeltiden lär munkar från Ås kloster ha drivit kvarnrörelse och laxfiske vid Alafors.

Fasta laxfisken fanns i ån fram till 1940-talet. På grund av förorening och utsläpp drabbades ån av omfattande fiskdöd på 1950-talet. Under 1960-talet dog åns laxbestånd ut helt. En rest av havsöringsbeståndet överlevde i några mindre biflöden.

Hösten 1983 startade kalkningen av Kungsbackaåns vattensystem. Huvudsyftet med kalkningen är att motverka försurningens skadliga inverkan på djurlivet och att återskapa livskraftiga bestånd av lax och havsöring.

Under åren 1984-86 planterades över 19 000 havsöringsungar ut i ån och dess biflöden. 1985 gjordes utsättningar av utvandringsfärdiga laxungar.

1988 bildades Kungsbackaåns fiskevårdsområdesförening för Hallandsdelen av Kungsbackaån och Lillån. Föreningen arbetar aktivt för att förbättra fisket i ån. Lek- och uppväxtområden restaureras och nya anläggs. Trädridåer planteras för att hindra igenväxning och erosion av åbrinkarna. Under 1990 utvidgades nätfredningsområdet utanför åmynningen och idag är ännu fler områden skyddade från mängdfångande redskap.

Ovannämnda åtgärder har redan givit bra resultat. Kungsbackaån är nu ett bra havsöringsvatten och även lax fångas. 1993 fångades över 50 laxar på spö i ån. Gäddor över 10 kilo har fångats. Ån är dock kanske allra mest känd för sin storvuxna abborre. Bland övriga fiskarter kan nämnas ål (fredad), sik, skrubbskädda, mört och id.